”Kunskap är inte tungt att bära”

Våren är äntligen här och med den öppnar ansökningarna till många av landets skolor. Skogsbranschen skriker efter kompetent arbetskraft, och framtiden är ljus för den som väljer skogsvägen framåt i yrkeslivet. På Gammelkroppa skogsskola, strax söder om Filipstad i Värmland, erbjuds två års högskolestudier i en naturskön miljö, med möjlighet att bo direkt på skolan.

Den som funderar på att söka till Skogsteknikerprogrammet, som omfattar 120 högskolepoäng och har plats för 25 sökande på Gammelkroppa, får dock vänta till nästa antagningsomgång. Utbildningen tar nämligen för närvarande endast in studenter vartannat år. För den som snart tar studenten från gymnasiet innebär det ett uppehåll, men det kan samtidigt vara ett utmärkt tillfälle att skaffa sig arbetslivserfarenhet innan högskolestudierna påbörjas.

Undervisningen på skolan har en lång och rik historia. Den 29 juni 1861 tog de första sju studenterna examen och gick sedan vidare till arbete som skogsvaktare.

Från feedback till handling

På Gammelkroppa strävar man efter att hålla sig uppdaterad inom skogsforskningen, både genom föreläsningar och studiebesök. För två år sedan genomgick skolan dock en granskning som konstaterade att det fanns områden att förbättra.

– Vi fick då feedback som gjorde att vi behövde utveckla utbildningen. Nu har vi fler vetenskapliga kurser, och forskningen behöver fortsatt integreras i programmet, berättar Tina Flod, en av lärarna på skolan.

Samtidigt har det varit svårt att locka tillräckligt många sökande för att fylla alla platser, och antalet sökande har dessutom minskat de senaste åren. Orsakerna till detta är något som skolan just nu försöker utreda.

– Före pandemin var trycket högt, och vi hade till och med antagningsprov. Under och efter pandemin har antalet sökande minskat. Det rimmar illa med tanken på att näringen skriker efter kompetent personal. Men vi är mitt i en förändringsprocess för att få fler sökande, säger hon.

Vill öka synligheten

Emiliano Zocca är tillförordnad rektor på skolan, där han även undervisar i de flesta ämnena. Enligt honom kommer skolan framöver att satsa mer på ökad kontakt med naturbruksgymnasierna.

– Vi har inte varit så närvarande ute på skolorna, så vi måste öka vår närvaro. Det är den enda vägen jag ser. Det finns många aktörer som erbjuder tjänster där vi kan synas på deras webbplatser eller liknande, men i slutändan är direktkontakt med skolorna det viktigaste, säger han.

Oavsett vilka utmaningar som dykt upp har undervisningen på Gammelkroppa pågått i över 160 år, och mycket tyder på att eleverna trivs. När Skogsaktuellt besökte skolan en dag i januari fick vi både en rundtur på området och en pratstund med fem av de 13 studenter som valt Gammelkroppa som sin studieplats.

Rasmus Karlsson, 20 år, är näst yngst i klassen. Han kommer från Finnerödja utanför Laxå och läste naturturism på gymnasiet, med inriktning jakt och viltvård. 

– Jag hade helst velat börja plugga direkt efter gymnasiet, men eftersom de bara tar in nya elever här vartannat år tog jag ett sommarjobb på Sveaskog och blev kvar där i ett helt år, berättar Rasmus.

Efter studierna skulle han vilja jobba med planering.

– Det som lockar är att kunna jobba självständigt och samtidigt få vara ute mycket. Det är en bra kombination.

Du bor på skolan, hur skulle du beskriva studentlivet?

– Det är väldigt bra gemenskap. Studentlivet blir lite annorlunda när man bor mitt ute i skogen. Jämför man med till exempel Skinnskatteberg så är det ju ändå ett samhälle där.

Vad brukar du göra på fritiden?

– Jag försöker jaga så mycket som möjligt. Vi har tillgång till jaktmarker här i närheten, så det blir en del tid ute i skogen. Sen har vi en bastu nere vid sjön som vi går till ibland.

Erik Svensson, 22 år, från Hyltebruk i Halland, är den som kommer mest långväga ifrån, med cirka 40 mil till skolan.

Han gick skogsinriktning på Stora Segerstad Naturbrukscentrum på gymnasiet. Skogen har alltid funnits nära honom, då hans pappa äger skog i Halland och lite i Jämtland.

– Jag har länge vetat att jag vill jobba i skogen, och jag är en social person. Jag siktar på att bli inköpare eller rådgivare. Jag valde Gammelkroppa eftersom utbildningen är platsbunden och jag har hört mycket gott om den från andra som gått här, berättar Erik.

Han gillar också att utbildningen är tvåårig.

– Man får mycket kunskap på kortare tid, och kunskap är ju inte tungt att bära.

Är du nöjd med utbildningen hittills?

– Ja, det är jag. Vissa delar har varit svårare än andra och det har funnits några grejer som inte funkat, men vi har just fått en ny lärare som är väldigt kompetent. Sedan jul har det bara blivit bättre och bättre.

Vad vill du göra efter studierna?

– Drömmen är att bli virkesköpare. Det är ett varierat jobb och jag gillar att träffa och prata med olika människor.

Erik uppskattar att ungefär hälften i klassen vill bli virkesköpare, medan resten hellre jobbar mer praktiskt ute i skogen.

Ellen Renlund är 19 år och yngst i klassen. I gymnasiet läste hon hundsport på ForshagaAkademin men visste tidigt att hon ville vidareutbilda sig inom skog.

– Vi var på studiebesök här när jag fick åka med vilt-eleverna som besöker Gammelkroppa en gång per år. Jag har länge tänkt att utbilda mig inom skogen, och sen har morfar gått på skolan, så det kändes roligt att välja att gå här, säger Ellen.

Första halvåret präglades av några lärarskiften som påverkade utbildningen något, men Ellen är överlag nöjd med utbildningen hittills.

Har du bestämt vad du vill göra efter?

– Jag hoppas på ett aspirantår för mer praktisk erfarenhet. Jag vill kanskebörja som virkesköpare, och senare eventuellt vidareutbilda mig inom mäklarområdet eller sikta på mer ledande roller.

Vad skulle du säga till andra som funderar på att söka hit?

– Det är två roliga år med stora möjligheter. Skolan ligger mitt i skogen med jaktmarker, fiskevatten och utrymme för fritidsaktiviteter. Man kan verkligen göra mycket här!

Tobias Bjerker, 28 år, läste jakt- och viltvårdsgymnasiet på ForshagaAkademin. Därefter arbetade han i nio år med försäljning av jakt- och sportskyttevapen. Men intresset för att jobba i skogen blev till slut för starkt.

– Jag har alltid haft ett stort skogsintresse och har både vänner och familj som har studerat här. Så jag visste ganska väl vad jag gav mig in på, berättar Tobias om hur han hamnade på Gammelkroppa.

Tycker du det är bra att vänta några år efter gymnasiet med att studera vidare?

– Ja, jag tror det finns många fördelar. Jag har nästan nio års arbetslivserfarenhet med mig, och det ger mycket. Vi har också några i klassen som kommer direkt från gymnasiet. De har fler år framför sig i branschen, vilket också är en fördel. Samtidigt har de inte hunnit samla lika mycket erfarenhet från andra yrken.

Tobias tror även att det är värdefullt att byta bransch ibland och ta med sig nya perspektiv.

– Det kan vara nyttigt med lite nya idéer i en bransch där saker ofta görs som de alltid har gjorts.

Vad skulle du säga till den som funderar på att söka till Gammelkroppa?

– Sök! Man behöver inte ha ett jättestort skogsintresse från början eller kunna massor i förväg. Utbildningen öppnar dörren till en bransch med många jobbmöjligheter. Dessutom har lönerna ökat mycket de senaste åren eftersom det råder brist på utbildad och kompetent personal. Det finns jobb över hela landet.

Linus Jareke är 23 år och kommer från Säffle i södra Värmland. Han gick lantbruksinriktningen på Lillerudsgymnasiet i Karlstad, men siktar nu på en framtid inom skogsbranschen.

Efter gymnasiet jobbade Linus inom lantbruk, gjorde lumpen och började sedan plugga på skolan.

– Jag kände att jag ville jobba i skogen, och i dag kräver de flesta jobb en utbildning. Då tänkte jag att det är nu eller aldrig. Bättre att plugga medan man är ung och fortfarande har intresse för det, och jobba sen.

Mest sugen är han på att bli virkesköpare.

– Jag har två bekanta som jobbar med det och det verkar passa mig. Jag gillar affärer och att prata med folk, och att få träffa skogsägare och hjälpa dem fatta bra beslut för sin skog.

Vilken kurs har varit roligast?

– Virkesläran och skogsuppskattningen. Då jobbade vi mycket med själva skogen, planering och hur man bedömer skog. Det var absolut roligast.

Linus är jättenöjd med sitt val och ser en ljus framtid framför sig.

– Nästan alla får jobb efteråt, och företagen vet vad man får när man anställer någon som gått på Gammelkroppa.