Debatt: "Begreppet monokultur används lika slarvigt i filmen som i övriga samhället."
Jag har nu kollat på dokumentären ”Vår jord” på SVT Play. Jag tycker det är väldigt bra att filmen tydliggör hur viktigt gräsätande djur är för att skapa förutsättning – avsättning – för flerårig vall som nyckelgröda i hållbara odlingssystem. Men det finns några punkter en tittare behöver ha med sig som inte sägs i filmen vilken gör att den riskerar att leda till fel slutsatser och beslut.
De lantbrukare som medverkar i filmen uttalar sig korrekt och bra utifrån sina förutsättningar på sin gård. Ingen skugga över det men det kan vara bedrägligt - och är vanligt misstag även bland lantbrukare - att vi överför slutsatser från praktisk odling på enskilda gårdar till slutsatser eller lösningar på systemnivå.
I filmen förekommer en konventionell lantbrukare. Man kan förledas att tro att han i princip tack vare sitt odlingssystem inte använder handelsgödsel och kemiska växtskyddsmedel men det görs alltså. Ett odlingssystem som i internationell kontext och vidare bemärkelse i princip bygger på att man systematiskt ”städar” och vissnar av mellangrödorna med glyfosat. Dock ser han en tydlig effekt av sitt förändrade odlingssystem att det totalt sett minskar behovet av kem och minskade inköp av gödsel.
Filmen torgför påståenden och vissa rena felaktigheter. Det påstås bland annat att bördigheten går ner i odlingsmark även i Sverige fast inte i samma omfattning som omvärlden. Falskt påstående. I Sverige har miljöövervakningssystemet och beräkningar vid SLU slagit fast att växtodlingsgårdar binder in netto plus 200 kilo kol per hektar och år och vallodlande gårdar 400 kilo per hektar och år.
Bördigheten i form av mull ÖKAR alltså genomsnittligt i svensk åkermark. Andra påståenden är fake news!
Begreppet monokultur används lika slarvigt i filmen som i övriga samhället. Monokultur kan vara antingen att man odlar samma groda år efter år på ett icke hållbart sätt eller att man strävar efter att en art av kulturgrödan på fältet ska gynnas. Eller en kombination av dessa.
Det är viktigt att tydliggöra vad man menar med monokultur när man använder ordet. I filmen antyds att ekologiska odlare inte odlar monokultur. Jag och de flesta odlare jag känner – eko eller ej – vill när man odlar ettåriga tröskgrödor utan insådd till kommande vall sträva efter att få så bra skörd som möjligt med så lite ogräs som möjligt! Det handlar om resursutnyttjande och klimateffektivitet men också kvalitet och minskade energi för torkning. I den bemärkelsen vill de flesta bönder sträva efter ”monokultur”.
Filmen antyder dock att vi odlar för mycket monokultur på vår areal i Sverige. Låt oss problematisera det påståendet. Vi har cirka 2,65 miljoner hektar åker i Sverige. Av dessa är 1,055 miljoner hektar vall, det vill säga flerårig och till största delen flerartsblandningar – oftast med baljväxter. Till det kommer cirka 200 000 hektar insådd i tröskbara grödor av nästa års vall samt cirka 200 000 hektar mellan/fånggrödor som odlas mellan ettåriga grödor som bland annat filmen visar plus cirka 20 000 hektar odling av valfrö. Det gör att vi på cirka 84 procent av den svenska odlade marken har flerartsodlingar och marken bevuxen året om.
Detta är inget argument för att inte jobba vidare med att utveckla odlingssystem med än mera mellangrödor och flerartsodlingar, framför allt i vissa bygder, men att påstå att vi har för mycket ensidig monokultur totalt sett i Sverige är urbant okunnigt!!! Till det kan vi dessutom lägga 543 000 hektar betesmarker som är permanent bevuxna.
Pollinerarna är oerhört viktiga för helheten men påståendet att de står för 75 procent av vår matproduktion är inte grundat i kunskap om att våra största jordbruksgrödor är självpollinerare. Det finns många anledningar att värna våra nyttiga insekter men blanda inte ihop det med befruktning av våra stapelgrödor.
Slutligen duckar filmen, som oftast är vanligt, för den jobbiga verkligheten av målkonflikter. Filmen målar upp en bild av ett annat jordbruk som måste kosta mer, odla extensivare. Vi har mark och vatten över tid. I vår omvärld backar jordbruket på grund av politiska – i vissa fall rimliga – hänsynstagande till klimat och miljö på grund av intensivt drivet jordbruk. Vi har förändrad demografi och socioekonomiska köpmönster och en allmänt geopolitiskt instabilare omvärld och klimatförändringar som försvårar matproduktion på många ställen framgent.
Vi behöver ta vårt ansvar och producera mer och mycket mat i Sverige för fler än svenskarna. Då behöver vi prata både volym men också den obekväma avvägningen vad mat får kosta. Jag är realist som har respekt för verkligheten att en stor del av medborgarna inte är beredda att prioritera om sitt levnadssätt så mycket som miljörörelsen gärna tror. Så vi måste också ha en realistisk diskussion om detta och ställa förväntningarna på hur mat produceras i förhållande till verkligheten och den avvägningen måste beslutsfattarna faktiskt beakta. I högre grad. Så med dessa små medskick i bakhuvudet kan man se filmen och sätta den i rätt sammanhang.
Peter Borring
Eko- och konventionell bonde
