Anpassad transport får fler djur till slakt

Att vi behöver minska livsmedelssvinnet i våra hushåll är ett känt faktum, vilket märks tydligt i vardagen genom en stadig ström av hjälpsamma råd kring hur vi kan organisera maten i våra kylskåp och planera veckans inköp. Men hur ser det ut med möjligheten att minska livsmedelssvinnet ute på gårdarna?

Djur som egentligen är fullt tjänliga som livsmedel behöver många gånger avlivas på gården där de fötts upp och skickas på destruktion, enkom för att de inte bedöms klara av själva transporten till och vistelsen på slakteriet. Lagstiftningen tillåter nödslakt och planerad slakt på gård under vissa omständigheter men detta förutsätter att det finns ett slakteri som kan erbjuda tjänsten i gårdens närområde, vilket inte alltid är fallet.

Så vad kan vi göra för att maximera antalet djur som faktiskt kan gå på slakttransporten och bli livsmedel i stället för att hamna i den välkända ”röda containern” som töms av Svensk Lantbrukstjänst?

Vad säger lagstiftningen?

I transportförordningen, EG nr 1/2005, kan man läsa sig till att ”djur endast får transporteras om de är i skick för transport till den slutliga mottagaren” och att de ”ska transporteras under sådana förhållanden att de inte kan skadas eller utsättas för onödigt lidande”. Det står också exempelvis att läsa att ”djur som är skadade eller fysiskt svaga eller sjuka inte anses vara i skick att transporteras, särskilt om de:

• inte kan röra sig själva utan smärta eller inte kan gå utan hjälp.
• har ett allvarligt öppet sår eller framfall.
• är dräktiga och 90 % eller mer av dräktighetstiden redan har gått.
• är hondjur som nyligen har fött.”

Veterinär ska avgöra

Som i de flesta andra sammanhang finns det undantag till regler och så även i det här fallet. Ett exempel på sådant är att ”sjuka eller skadade djur får anses vara i skick att transporteras om de är lätt skadade eller sjuka och transporten inte orsakar ytterligare lidande; om tveksamhet råder ska veterinär rådfrågas”. Föreskriften är alltså tydlig med att en veterinär ska konsulteras om det rör sig om djur i ”gråzonen” – det är med andra ord inte möjligt att fri­skriva sig från ansvar genom att exempelvis transportören godkänner att djuret i fråga lastas. Det ska däremot framhållas att transportören oftast har en stor djurkännedom och kan komma med värdefulla synpunkter baserade på tidigare erfarenheter. I många fall har de också möjlighet att kontakta veterinärerna på det mottagande slakteriet för rådfrågning.

Vad är egentligen ett ”lätt skadat eller sjukt djur”?

Det finns inte tydligt definierat i transportförordningen vad som menas med ett ”lätt skadat eller sjukt djur”, antagligen för att det är svårt att formulera gränsdragningar för alla tänkbara sjukdomstillstånd eller skador som djur kan drabbas av, i en redan omfattande textsamling.

Svenska myndigheter och djurorganisationer har därför gett sig i kast med att tolka begreppet ”lätt skadat eller sjukt” genom olika vägledningar. Vägledningarna ska man se som rekommendationer vid bedömningar av vanligt förekommande avvikelser från vad som anses vara ett friskt djur. Vägledningen som de officiella veterinärerna (OV) på slakterier använder sig av har utfärdats av Jordbruksverket. Gård & Djurhälsan har också tagit fram en vägledning med bland annat bilder som bedömningshjälp. Exempel på ”lätta skador och sjukdomar” kan vara:

• mindre bråck (under 20 centimeter i diameter) som inte har kontakt med golvet när grisen står upp och som inte är sårigt. Grisens allmäntillstånd är opåverkat.
• mindre, ytliga och torra sår som inte påverkar grisens grundläggande funktioner eller allmäntillstånd.
• bogsår som är ytliga och mindre än två centimeter i diameter.
• bölder som inte orsakar djuret lidande (tänk på att bölder i anslutning till halsen och andningsvägarna i vissa fall kan orsaka andningsproblem om djuret blir stressat).
• något långa klövar som inte orsakar rörelsestörningar/felställningar i leder där belastningen skiftas från tådelen av klöven till hälen, eller liknande.

Vad är anpassad/särskild transport?

I en del fall är det möjligt att ta med djur på slakttransporten trots att de egentligen inte anses vara i skick att transporteras under de klassiska omständigheterna, det vill säga tillsammans med en större djurgrupp på en golvyta med ett tunnare lager strö. Detta sker då genom en så kallad ”anpassad/särskild transport” där man på olika sätt ger skadade och sjuka djur förutsättningar att klara en transport utan ökad risk för lidande. Exempel på anpassningar kan vara:

• transport i eget fack.
• extra strö.
• pålastning/avlastning på en ramp som inte lutar.
• kort restid till slakteriet utan extra stopp på andra gårdar längs vägen.

Om transportören och slakteriet kan erbjuda anpassningar för de djur som befinner sig i en ”djurskyddsmässig gråzon” när det gäller möjligheten att transporteras kommer detta innebära att fler (men inte alla) djur kan lastas. Exempel på djur som skulle kunna lastas med anpassad transport tas upp i tabellen.

Kom ihåg att djur med allvarliga skador och sjukdomar som exempelvis frakturer, djupa bogsår (med diameter över fem centimeter), tarmomvridning, klövkapselförlust och liknande aldrig ska transporteras ens med anpassad transport, utan avlivas omgående på gården av djurskyddsskäl.

Djurägarförsäkran och veterinärintyg

Ibland är det svårt att avgöra var gränsdragningen ska ske. I de fall man är osäker på om ett djur går att transportera kan en veterinär kontaktas för utfärdande av ett veterinärintyg. Förutsatt att veterinären, efter en undersökning av djuret, känner sig trygg med att en transport inte skulle innebära ett lidande, kan denne utfärda ett intyg om just detta med information om observationerna som gjorts.

Undersökningen av djuret sker oftast på gården eller över exempelvis videolänk och det utfärdade intyget bifogas djurägarförsäkran i samband med att djuren lastas för transport till slakteriet. I en del fall kan det också räcka med en notering av leverantören i djurägarförsäkran. Detta tas upp närmare i Grisföretagaren nummer 8/2025 i artikeln ”Djurägarförsäkran – en direktlänk till slakteriets veterinärer”.

Malin Johansson

Gård & Djurhälsan