Roligt med tillväxt, nya byggprojekt och produktionsmål
Vi ser ett tydligt trendbrott i intresse för att investera i grisproduktion och leverantörer av stallbyggnation har fullt upp med att hinna med projekten de har i orderböckerna. Det ska bli intressant att se förprövningsstatistiken för 2025 när den kommer nästa år. Når vi upp till de fem procenten som krävs för att behålla den produktionen vi har i dag? I närtid har vi ej varit där mer än under korta perioder.
Många som investerar nu är yngre som kommer in och gör de nödvändiga investeringarna. Detta är det vi längtat efter i branschen under många år, och orsaken är förstås att man ser och tror på fortsatt lönsamhet. Det är också första året på länge som mjölkkorna blir fler och inte färre i vårt land, vilket är glädjande.
Som förtroendevald i Sveriges Grisföretagare är det lätt att hamna i ett stämningsläge som präglas av många olika utmaningar som på olika sätt riskerar att påverka oss negativt. Och många är det som hjälper till att berätta om utmaningarna och att vi behöver vara förberedda på än det ena och än det andra.
Därför vill jag inför Grisföretagardagen slå ett slag för det positiva i att åter få mötas och att utbyta erfarenheter med kollegor och få till sig nya idéer och lösningar på hur man bygger ett starkt utgångsläge med en bra lönsamhet.
Vi måste räta på ryggarna och vara stolta för det arbete vi gör för den svenska livsmedelsförsörjningen och att vi levererar en fin, jämn råvara.
Jordbruksverket har nu rapporterat ytterligare ett regeringsuppdrag genom att föreslå produktionsmål för olika produktionsgrenar. Målet för griskött är 95 procent självförsörjningsgrad 2035.
Det är svårt med begreppet självförsörjningsgrad. För om konsumtionen sjunker, vilket den har gjort på griskött länge, så stiger ju självförsörjningen per automatik. Det är det som hänt mellan 2015-2025 – importen har stått för hela minskningen.
Här blir det konstigt när en annan myndighet via kostråden, och utöver detta EAT-Lancet-rapporten, säger att vi ska äta mindre kött vilket stämmer dåligt med målet att öka produktionen. Jag skulle hellre sett målen i antal producerade djur eller kilo, för att kunna tala om en ökad produktion, som är det uttalade målet.
Därför vill vi att alla slår ett slag för charken och sprider ordet om det fina med att korvätandet ökar. Jag tror också att det börjar bli dags att från primärproduktionens håll lägga mer krut på att de forskningsprojekt som utlyses tar ansvar för helheten från produktion till hållbar, prisvärd produkt i butik, som konsumenterna har råd att äta.
Mer resurser behövs till att marknadsföra charkprodukter och innovation kring dessa produkter. Mer resurser behövs också för att i det offentliga samtalet försöka bryta narrativet om att chark är skadligt, och göra samtalen kring kött och chark positiva och lustfyllda. En stor del av grisen blir chark, så det är viktigt för ett stabilt grispris att charken går bra.
Jag tror att vi behöver kraftsamla från primärproduktion till handel och kanske är det dags att förstärka och investera mer i Svenskt Kött framåt. Ett bra exempel på gott arbete är Isabel Morettis debatt med Johan Rockström i Land Lantbruk för någon vecka sedan.
När det blir dags att äta; köp en korv till och sprid den goda charkens lov!
Hoppas vi ses på Grisföretagardagen i november!
Johan Eriksson
Ordförande i Sveriges Grisföretagare
