”Det är back-to-basic som gäller”

– Jag har alltid vetat att det är viktigt med täckdikning. Men nu
när spannmålspriserna har varit så låga är skillnaden mellan att göra 6,5 ton eller 8,5 ton att gå ordentligt back eller att göra ett hyfsat positivt resultat. Vi måste ta skörd. Gör vi inte det kommer vi aldrig att bli lönsamma, säger Alexander von Bothmer, från Kullinge gård.

Det hela började när Alexander von Bothmers farfar, som ägde en gård utan­ för Mariefred gick bort. Gården såldes och intäkterna delas mellan de sju sys­konen. Alexanders pappa Dag tog då över ett arrende på Ekensholm utanför Malmköping 1993 tillsammans med en gammal kurskamrat.

Under åren har Alexanders pappa sedan tagit över och utvecklat flera olika arrenden runt om i Sörmland. De flesta har med tiden fallit bort av olika anledningar men på Ekensholm är de fortfarande kvar idag. 2014 tog Alexander tillsammans med sin pappa över ett arrende på gården Stjärnholm i Oxelösund.

– Den gården var extremt nedkörd. Marken ägdes av kommunen men det var ju söndergrävda dräneringar i varje fält. Vi åkte upp till kommunkontoret med ett avgrävt tegelrör och sa att ”antingen så gör ni något eller så säljer ni gården till någon som bryr sig”. Då kom kommu­nen i gång och började täckdika, men sen var det så mycket som kommunen skulle bygga både lite här och där på Stjärnholm, så till slut ledsnade vi.

Letade nya marker

I stället började de leta efter nytt arrende att ta över, men med tanke på att viltskad­orna vid Ekensholm och stora delar av Södermanland bara ökat de senaste åren så började de titta lite utanför sitt när­område. I en annons såg de att Uppsala Akademiförvaltning sökte en ny arrenda­tor till Kullinge gård utanför Köping, med totalt 400 hektar.

– Vi sa då att 400 hektar i en smäll, det är inte ofta det händer. Vi trodde inte att vi skulle få arrendera, men vi skickade ändå in en ansökan och fick ja.

De kom i gång på den nya gården i mars 2022. Alexander flyttade dit med sin familj och hans pappa bor på en frånköpt gård utanför Malmköping, i närheten av det andra arrendet som löper ut om tre år. De samarbetar och hjälper varandra på de två gårdarna, men att ha sju mil mellan gårdarna inte är optimalt.

– Man tappar ju produktivitet. Även om det bara tar tre timmar att flytta tröskan mellan så har man ju tappat en dag. Och det ska ju flyttas kärror och köras igång torkar...

Men nuvarnade upplägg är för en begränsad tid. Om tre år löper arrendet ut i Malmköping, vilket kommer under­ lätta logistiken framöver. Men även på Kullinge gård visade sig markerna ha stora behov av dränering. Alexander upp­ skattar att omkring 200 hektar kommer behöva dikas.

– Första året täckdikade vi ingen­ting. 2023 täckdikade vi tio hektar och förra året nästan 40. Och i år ska vi göra tio hektar och sen är tanken att hålla ett löpande tempo på 20 hektar om året, säger Alexander och fortsätter:

– Vi byggde ju en ny tork 2023 som kan lagra 2 000 ton i tre silosar. De två stora lagrar 800 ton styck. Och förhoppningen är att jag inom tio år ska behöva bygga en silo till utan att öka arealen. Så det går egentligen att koka ner till att vi ska öka medelskörden med två ton per hektar på tio år. Det är målet.

Och hur viktigt är det med dräneringsåtgärderna för att nå dit?
– Det går inte att nå dit utan det. Dräneringen är liksom steg ett och steg två är kalk. Sen kan du börja titta på göds­lingsnivåer och markkarteringar, styrfi­ler och sortval. Att ta över ett nytt arrende särskilt när det är så surt, gör att man får börja om från scratch, konstaterar Alexander.

För dålig kapacitet

På fältet där man valde att täck­dika förra året var det gamla systemet från 1944. Ledningarna var alldeles för klena och glest lagda för att klara dagens behov. Sugledningarna låg på 45 meters avstånd och på 50–60 centime­ters djup. Men när man gjorde om drä­neringen la man istället ledningarna med 16 meters avstånd och på en meters djup och slangarna har kapaciteten att ta dubbelt så mycket vatten som de som låg där innan.

– Vi köpte en grävmaskin för att under­ hålla. Den går 800 timmar om året. Och innan vi påbörjar täckdikning av ett fält så börjar vi alltid med att gräva både utfallsdike och backdiken runt fältet, för att veta var vi ska sätta brunnar och vilka höjder vi ska hålla. Sen har vi som ambi­tion att innan vi vårsår på vintern så grä­ver vi alla backdiken och passar på när det inte är någon gröda.

Alexander uppskattar att mark­underhållet på Kullinge kostat dem en miljon om året sedan de startade. Men att de samtidigt förlorar cirka två miljoner om året i förlorad skörd på grund av att det är så eftersatt med både täckdikning och dåliga pH-­värden. Men insatserna de gör kommer leda till förbättringar på sikt.

– Det här fältet gav bara en inkomst på cirka 80 000 förra året, men nu ska det väl kunna ge omkring 370 000, säger han och pekar på ett av fälten de täckdikade i fjol.

Har ni sett någon skillnad på markerna där ni har täckdikat?
– 2016 täckdikade vi på första fältet i Oxelösund. Då hade vi tröskat där i två år och det hade gett två ton per hektar. Och så täckdikade vi och sådde vete 2016 som vi skördade 2017 och då gav samma fält 9,2 ton. Så det är en skördeutväxling på flera hundra procent. Nu var ju det extremt, men det räcker med att du har några surhål som du ser så har du ju en utväxling på åtminstone två ton per hek­tar. Och det är 4 000 kronor per hektar i ökad intäkt. Och täckdikningen kostar väl omkring 1 500 kronor per hektar att ränta.

På Kullinge planerar Alexander och hans pappa att hinna med att täckdika cirka 20 hektar om året löpande från 2026. Han räknar med att det kommer ta ungefär två veckor varje år. För att dra ner på kostnaderna för täckdikningen har man valt att investera i en egen täckdikningsmaskin av märket LaSole som Alexander även planerar att börja impor­tera från Kanada.

– Jag och två till har startat en firma som ska importera maskiner från Kanada. Vi ville ju ha en täckdikningsma­skin till traktorn. Men tyckte inte att det vi sökte fanns på den svenska marknaden. Då hittade vi den här och skulle ha två till oss själva. Men då tänkte vi att vi väl lika gärna kan vara importörer själva. Vi har inga fasta kostnader och säljer vi ingen plog ett år så gör inte det någonting. Det är väldigt liten risk i det. Så får vi se, säger Alexander som berättar att deras täckdik­ningsmaskin kommer visas upp i monter E119 under Borgeby Fältdagar.

Varför valde ni att skaffa en egen täckdikningsmaskin?
– Jag räknar med att vi kan halvera kost­naden för täckdikningen per hektar om vi kör själva. Vi går från nästan 45 000 per hektar i investeringskostnad till 20 000. Jag tror att alla gårdar skulle behöva ha en egen dikare. Behovet är jättestort. Och det finns jättefå entreprenörer idag. De som finns är jätteduktiga, men de är ju totalt fullbokade och det har blivit väldigt dyrt.

Alexander berättar att dräneringen på många arrenden är ett jätteproblem, många gånger för att jordägaren inte för­står vikten av att täckdika. Han är tack­sam för att deras nuvarande jordägare förstår att det är ett viktigt underhåll. I deras fall tar jordägaren fakturan och de får själva betala en föräntningsprocent under ett antal år till jordägaren.

– Blir det alltför dåligt kommer ingen att vilja köpa eller arrendera marken, för den kommer inte att vara värd något.

Hur tänker ni kring markvård generellt?

– Vi har ju kört plöjningsfritt sedan 1994. Jag är ju född ­95 så jag minns inte riktigt. Men de började väl med det för att spara kostnader, men sen har vi ju sett positiva effekter vad gäller markstruktur. Så nu kör vi det för att vi tror att det är bra, inte för att spara pengar.

Vad är det som gör att det funkar för er?

– Jag tror att många testar plöjningsfritt och sen testar de i 4­-5 år och tänker att det här fungerar inte. Men det tar mellan 7­-8 år innan jorden börjar svara på reduce­ rad jordbearbetning. Men sen är ju plogen väldigt förlåtande. Du kan köra i prin­cip när som helst, men med en kultivator måste det vara bra förhållanden. Och det kan ju ställa till det vissa år att det inte går att höstså som man tänkt, men då får man ta det, säger Alexander som ändå har som mål att höstså 90 procent.

Vad är det viktigaste du har lärt dig från din uppväxt där din pappa tagit över olika arrenden och från dina egna erfarenheter genom åren?

– Att det kostar att odla om man har dålig mark. Om vi ska ta över mer mark på sikt så ska den nya marken vara minst lika bra som den vi har och gärna bättre. Dålig mark är för dyr och det är inte intressant att ta något som är halvdant. Vi utveck­lar gärna med mer areal, men det ska vara rätt areal.

Men han har också lärt sig att det är viktigt att äga sin spannmålsaffär. Och det var därför man redan i början satsade på att bygga en riktigt effektiv spannmål­ stork.

– Första året här så kom vi igång och tröskade 26­27 juli tror jag. Det var sista helgen som Lantmännen hade semester­ stängt. Och hade vi inte haft torken då, så hade vi inte kunnat tröska då. Men den helgen lyckades vi tröska 500 ton vete. Och det var det vetet som höll kvarnkva­litet. Och det gjorde ju över en krona på priset. Så den helgen var ju värd 600 000 kronor, vilket nästan betalar ränteamor­ teringarna för ett helt år, säger han och fortsätter:

– Det är viktigt att ha sin egen tork för tajmingen. Vi kan ju inte slumpa iväg vår spannmål. Det är ju det enda vi kan sälja. Man måste bli en prissättare i stället för en pristagare. I år snittar vi 32 öre mer per kilo spannmål än vad Lantmännens bud är och det betalar ju torken och lite till.