Vart är vi på väg?
Frågan ställdes i förra Grisföretagaren och var hämtad från ett föredrag av Sweden Food Arena som de höll under vår ordförandekonferens.
Hur många grisar ska vi föda upp i Sverige, var vill vi vara om tio år? Den frågan ställer vi oss då och då. Vi föder upp cirka 2,6 miljoner grisar idag och har varit på den nivån de sista tio åren. Vi har en god efterfrågan på svenskt griskött och ska vara glada och stolta över att konsumenterna ger oss förtroendet genom sina val i butiken.
Nu dyker det upp fler som ställer frågan; Sweden Food Arena undrar var vi vill vara om tio år? Det är en bra fråga och svaret kräver eftertanke. Vi har en marknad som eftertraktar våra produkter och det är brist på svenskt griskött vilket ger marknaden ett högre pris. Orsaken är att det har varit svag intjäningsförmåga under lång tid som gjort att produktion försvunnit, helt naturligt.
”Ni behöver kliva ur baksätet och köra rallyt själva genom att tala om vad det är ni vill och behöver hjälp med”, menar Sweden Food Arena.
Svaret är naturligtvis att vi vill framåt, att vi vill att vår bransch har tillväxt och att utfasade stallar ersätts av nya moderna för att kunna utveckla nästa generation grisföretagare. Målet behöver vara att vi har ett kapacitetsutnyttjande som är optimerat i förädlingsledet för att kunna matcha den efterfrågan som finns, det är vad många säger.
Men mål måste ju vara SMARTA; specifika, mätbara, accepterade, realistiska och tidsbestämda. Så för att Formas, Vinnova och andra statliga innovations- och forskningsinstitut ska vilja investera i vår bransch behöver vi steppa upp och tala om vart vi vill.
Vi behöver ha igång byggnation av nya stallar för att kunna ha kvar den volymen vi har. Vi behöver bygga omkring 40 000 platser för slaktgrisar och 4 000 suggplatser per år för att behålla nuvarande produktion, och det förprövas ungefär hälften av dessa siffror.
Andra sektorer har varit mycket duktigare än vad vi har varit på att visa på behov av forskning och utveckling. Låt oss utmana oss själva framöver och bli bättre på att berätta vad vi behöver!
Törs vi sticka ut hakan och säga att vi vill bygga för produktion av 1–1,5 miljoner grisar de kommande tio åren, för att landa på en produktion på närmare tre miljoner grisar? Jag är säker på att frågan för att få fler att våga och vilja ta steget att investera är att få hjälp att bära riskerna det innebär att anskaffa kapital. Nödvändigt är även en marknad som är i balans, vilket ger ett pris som medger en betalningsförmåga för våra produkter över tid, som kan göra att vi kan amortera av lån genom acceptabel avkastning på insatt kapital, eller till och med bygga utan att låna, och betala våra medarbetare och oss själva marknadsmässiga löner.
Så kapitalmarknaden måste skyndsamt kompletteras ytterligare med investeringskliv liknande Klimatklivet och Kväveklivet. Nästa kanske heter Livsmedelsproduktionsklivet, där större investeringar och satsningar möjliggörs via instrument som kan likna topplån fast med återbetalningstider och räntenivåer som liknar bottenlån, där staten ger banken en garanti som motsvarar risken banken tar.
Svaret till Sweden Food Arena blir: ”Vi vill och ska bygga 400 000 slaktsvinsplatser och 40 000 suggplatser de kommande tio åren. Kan ni hjälpa oss att nå våra mål?”
Det kanske inte är superhäftiga mål men det kommer ändå att bli tufft att få till. Det kommer att behövas i runda slängar tio miljarder kronor i investeringar bara för att bygga för att fortsätta ha den produktionsnivå som vi har idag. Vi ska också lägga runt en miljard på att smittsäkra de gårdar vi har först! Så elva miljarder kronor ska fram.
Sverige behöver livsmedelsproduktion av alla de slag. Vi behöver Livsmedelstrategin 2.0 nu och den behöver innehålla kapitalförsörjningslösningar till satsningar i våran sektor, precis som det var i de sektorer som omfattades av satsningar då det behövde stärkas upp konkurrenskraft när textil-, varvs- och verkstadsindustrin tappade konkurrenskraft på 80- och 90-talen.
En god vän sa: ”Det kommer vara avgörande för svenskt lantbruk att kapitalmarknaden kompletteras med finansieringsinstrument för att driva utvecklingen framåt. Politiken pratar mycket om att livsmedelsförsörjningen är viktig för Sverige men regering och myndigheter måste också realisera dessa tankar och ingjuta i hopp i framtidens lantbrukare.”
Sedan 1 mars måste restaurangerna kunna tala om var köttet kommer ifrån och det är toppen! Men vi behöver få alla fina förslag från de utmärkta utredningarna om beredskap och konkurrenskraft sjösatta för att tro på detta. Civil beredskap genom att ha mat är nog lika viktigt som militär upprustning, men det är ganska tyst på området.
Till regeringen vill jag bara säga: Vi har väntat länge på en Livsmedelsstrategi 2.0 nu. Att skylla på att omvärlden har krävt upprustning av vårt försvar och fokus på viktigare frågor i prioriteringarna går ju knappast, eftersom strategin ska motverka katastrofal brist på livsmedel vid en situation utan handel över gränserna, i händelse av krig eller kris.
Välkommen till framsätet, nu stakar vi ut vägen! Vem vill vara kartläsare?
Johan Eriksson
Ordförande i Sveriges Grisföretagare
